När vi var ute och gick idag så gick vi förbi ett av alla dagis som finns här i Fjugesta.
Hörde på håll hur några barn grät i förtvivlan. När vi kom närmare förstod jag att barnen var ledsna för att deras mamma skulle lämna dom där..
Det riktigt högg till i mig och på riktigt fick jag faktiskt tårar i ögonen, då det slog mig att så där kanske mina barn kommer stå om några veckor. Uppgivna och oförstående att mamma (eller pappa) lämnar bort dom fast dom helst vill vara hemma. Usch så hemskt!!
Men förhoppningsvis kommer dom så klart trivas som fisken i vattnet på dagis och ha hur kul som helst, men visst kommer dagar som dessa komma även för mina små hjärtan. Då kommer det vara riktigt svårt att lämna bort dom och åka till jobbet i 8 timmar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar